Malin Josefsson

Igår när jag satt på bussen hem efter ett marathon-fika med min fina Emma undrade jag länge och väl varför det var så jävla ljust ute på kvällen. Till slut insåg jag det, snön! Jag kände mig som en dålig svensk och skällde på mig själv en liten stund, innan jag skuttade hem över snötäckta vidder och kastade mig ner under ett varmt täcke. Jag tror min starka kärlek för snö grundrar sig i mitt starka hat att vara ute och springa omkring. Vilken bättre ursäkt än snö kan man ha, för att ligga hemma under ett täcke och kolla på film? När man väl sedan bestämmer sig för att aktivera ens små ben har man en uppsjö av aktiviteter att välja mellan. Saker som vilken sjuåring som helst älskar. Pulkaåkning, snöänglar och snöbollskrig. Personligen köpte jag igår en pytteliten fyrmannabob igår på jobbet, som man ska bygga banor åt i snön. Who's up for that?!

Förra året var jag vid denna tidpunkt fullt upptagen av att palla apelsiner från våra grannar och inte få fallande avokados i huvudet och , så jag lyckades ju missa den mest episka vintern i svensk historia. Vi väntade så spänt på att få se en liten snöflinga falla när vi var i Washington State, men inget! Det enda vi såg av snö var:

Inte mycket att hänga i granen....

Så sedan oktober har jag hållit andan varje morgon när jag dragit upp persiennerna. Sannerligen skulle väl denna vinter leverera lika mycket? Men NEJ! Här stod vid med en grön jul och snön försvinner lika snabbt som den kommer. Nästa år är det jag som bosätter mig i norra sverige och lever lycklig med mina renar!!!