Malin Josefsson

Det där med nya grannar är lite knepigt. Jag känner igen dem när de är på sin tomt, för vem skulle annars vara där? Kan också glatt vinka när de kommer åkandes i sin bil på gatan, för så många stora svarta bilar med förare som liknar mina grannar åker inte runt här. Men där tar det stopp. Grannar slutar vara igenkännbara människor så fort de lämnar sin tomtgräns eller annat känt territorium. Därmed, mina kära vänner, har jag lyckats göra bort mig!
Kom galloperandes till bussen för ett par dagar sedan och en tjej väntade redan på bussen. Ägnade henne inte mer uppmärksamhet än vad andra främlingar brukar få. Åtminstone inte förrän jag började ifrågasätta vem denna tjej kunde vara. Tillåt mig att förklara lite. Min granne har asiatiskt påbrå och jag vet inte om ni har studerat asiaters åldrande... om inte, kan denna bild förklara lite:

 

Ju mer jag tittade på buss-tjejen började jag undra om det inte kunde vara min granne. "men har hon verkligen sådana här glasögon?" "Nej hon måste vara mycket yngre?" "Är det hon?" Så snart hade jag försatt mig i en situation där jag tittade på henen lite för ofta och försökte kompensera det hela med att le litegrann, ifall det skulle vara henne. Men hur skulle jag veta?! Utan sitt hus i bakgrunden och en son i ena handen hade hon kunnat vara vem som helst!!! Hoppade snart på bussen och bestämde mig för att det inte var min granne...
Vad tror ni händer då? Jo, nästa dag när jag sitter i godan ro på bussen på väg hem och ser hur vi närmare oss en hållplats där "kanske det där är min granne"-tjejen står. AH!!! Sliter fram mobilen och börjar desperat kolla instagram medan hon hoppar på. VAD HÄNDER DÅ?! Jo hon sätter sig BREDVID MIG!!! Kan fortfarande inte avgöra om det är hon men vågar inet titta på henne...
När vi slutligen hoppar av på samma busshållplats bestämmer jag mig för att försöka gå bakom och se vart hon är på väg. Det går itne, hon tar kort på solnedgången över Vättern. Bestämmer mig för att öka takten och komma hem först. Det går inte! Så när jag svänger in till mitt hus ser jag hur "kanske-min-granne"-tjejen går in i grannhuset. 

Kan ju glädja mig med att hon inte verkade känna igen mig heller och kanske också ligger och svättas om nätterna nu, undrandes över hur nästa möte kommer att bli på busshållplatsen!